"Sammanfattning" av
Porträtterne, av Anna Maria Lenngren

I ett äldre slott med adlig änka,
som gammal och skröplig i bena,
satt i en sal med porträtt, kantänka,
på förfäder, vars gener var rena.

Hon strax fick för sig till samtal nedlåta
om porträtten, med pigan som städa
en förhoppning hon såg att nu kunna ståta
och därmed lindra sin träda.

Hon talte om farfars far - presidenten
och om sonen som var officer;
en metmask vars ursprung var Orienten,
ja hon skröt om allt och än mer.

Men ack, ett porträtt var viktigt att finna;
se, en kvinna med skönhet och barm;
hennes dygd blott ingen fått vinna,
ej Kung Fredrik det kunde med charm.

Hör du piga, syns ej vad uppenbart är?
då kärringen fråga, och peka.
Vasa?, skrek pigan, är det du, det där?
och snabbt efter kvasten hon leta.

 Ut din slyna, stick, ja försvinn!
och pigan hon stack illa kvickt.
Grevinnan sen satt i upprört sinn
med bena värkande av gikt.