England och Sverige under Nya Tiden till 1814

Inledning

Det som följer nedan är en kort uppsats (6 A4-sidor) som lades fram vid avdelningen för historia vid TEMA-instutitionen på Linköpings Universitet som examinationsuppgift i kursen Nya Tiden till 1815, 4 p.

Min disposition följer följande mönster: Inledningsvis ger jag en allmän europeisk bakgrund för perioden. Därefter beskrivs situationen i England under första halvan av 1500-talet - innan den egentliga ekonomiska expansion påbörjats. Därefter avhandlas inledningen till expansionen, motiverad utifrån handelspolitiken. Sedan följer en i stort sett kronologisk händelseföljd, där Englands expansion beskrivs steg för steg. Avslutningsvis analyseras orsaker och förutsättningar. När det sedan gäller Sverige så inleder jag med en beskrivning av hur landet frigjorde sig från Kalmarunionen och bröt Hansans inflytande över handeln. Därefter beskrivs tematiskt den inrikespolitiska situationen under perioden i dess helhet, belyst ur ett handelspolitiskt perspektiv. Sedan följer en i stort sett kronologisk beskrivning över den svenska stormaktens uppgång, sett ur Östersjöhandelns perspektiv. Därefter följer en kort analys av expansionens förutsättningar och sedan en beskrivning av situationen under andra halvan av 1600-talet fram till periodens slut. Slutligen analyseras i korthet orsakerna till stormaktsväldets nedgång och fall.

När det gäller olika begrepp, så vill jag förtydliga betydelsen av följande namn/uttryck:

De handelsekonomiska termer som används (t ex näringsliv, kapital och industri) måste naturligtvis förstås utifrån periodens förutsättningar och inte utifrån en modern tolkning.

Jag har valt att entydigt använda mig av namnet England. Begreppet Storbritannien används ej, eftersom jag då måste skilja mellan det strikt engelska och det som gäller Storbritannien som helhet. Detta låter sig inte göras i denna begränsade uppsats.

Med Holland avses den norra protestantiska delen av Nederländerna.

Kort allmän bakgrund

1500-1815 var en tid av geografiska upptäckter. Främst under 1500 och 1600-talen genomfördes många erövringar och kolonisationer som kom att bidra till stora förändringar både i den "gamla" och i den "nya" världen. Perioden handlade också om en tid av europeisk ekonomisk expansion. Naturligtvis uppvisades lokala och temporära nedgångar, men i helhet var perioden expansiv. Under samma tid så förflyttades också den ekonomiska tyngdpunkten i Europa. Vid ingången till den nya tiden låg den i Medelhavsområdet och vid periodens slut vid den engelska kanalen. Det växte också, under perioden, fram ett nytt ekonomiskt system, merkantilismen, som var ett statsstyrt kapitalistiskt system där en positiv handelsbalans skulle uppnås. Den egna nationens produktionsförmåga skulle utvecklas - gärna på bekostnad av andras. Merkantilismen innebar också en aggressiv och krigisk utrikespolitik, som kom att prägla både den europeiska kontinenten och Den nya världen. Europa vann på bekostnad av övriga världen och inom Europa var det främst England, Holland och Frankrike som stod som vinnare.

England, utrikespolitiskt perspektiv

Vid inledningen av vår period var England ett underutvecklat land i jämförelse med andra europeiska stater som t ex Italien & Frankrike. Även om England producerade den bästa ullen i Europa, så kontrollerade hanseitiska och italienska köpmän ca 40 % av den engelska utrikeshandeln. Men under första halvan av 1500-talet kollapsade den italienska ullproduktionen vilket innebar ett gyllene tillfälle för den engelska ullexporten; handelsrelationerna mellan London och Antwerpen blev av mycket stor betydelse. Efter 1550 sjönk dock den engelska ullexporten bl a beroende på en återhämtning av italiensk industri samtidigt som ekonomin i Sydtyskland, som var en av Englands viktigaste avsättningsmarknader, stagnerade. Det pågick dessutom ett inbördeskrig i Nederländerna (se nedan) som negativt påverkade handeln via Antwerpen.

England inledde härmed en ny fas i sin ekonomiska utveckling. Befolkningen i England vid denna tid bestod av en ny generation av äventyrslystna och möjlighetstänkande människor; det rådde en stor kulturell mottaglighet samt en förmåga att omvandla svårigheter till nya möjligheter. Allt detta ledde till expansiv reaktion på de rådande svårigheterna. När ullexporten föll så satsade man därför inte bara på nya effektivare produktionsmetoder - man började också exportera nya typer av varor, t ex glas, järn, vapen och bly, och gav sig dessutom ut för att erövra nya marknader i omvärlden.

Vid denna tid drabbades man emellertid av en energikris p g a bristen på träd. Detta ledde dock till utvecklingen av stenkolet, som inte bara löste energiproblemen, utan som också blev den viktigaste råvaran - tillsammans med järnet, i den engelska industriella revolutionen. Kolet kom därför att utgöra en viktig ingrediens i den engelska expansionen. Ett annat problem var dock att man var i mycket stort behov av import från övriga Europa då bristen på viktiga råvaror var stor i England. Finansieringen av denna import löstes genom import av efterfrågade råvaror från Den nya världen vilka sedan såldes i Europa.

Som tidigare nämnts påverkade inbördeskriget i Nederländerna den engelska exporten. Kriget delade Nederländerna i en spansk katolsk del i söder och en protestantisk del i norr - Holland. England understödde den norra protestantiska delen, både ekonomiskt och med trupp, eftersom man fruktade en spansk kontroll av sin viktigaste avsättningsmarknad. Dessutom var en spansk invasion av England trolig om den spanska delen av Nederländerna segrade i kriget. När sedan Drottning Elisabeth avrättade den katolska "Mary - Queen of Scots" på hemmaplan, utlöste det en spansk flottexpedition, understödd av påven, med syfte att landsätta spansk trupp i England. Den Spanska Armadan led emellertid ett svidande nederlag mot den engelska flottan. Detta var en psykologiskt viktig seger som innebar mycket för den allmänna engelska expansionen. För Spaniens del innebar förlusten att man misslyckats i sina försök att inta England samt tvinga Holland till underkastelse. En känsla av defaitism började spridas inom det spanska riket.

Redan innan den engelska flottans seger hade man från Englands sida påbörjat en piratverksamhet där man kapade fullastade spanska handelsskepp på väg från kolonierna till Europa. Efter segern ökade denna aktivitet kraftigt. Kapningsverksamheten hade en väsentlig betydelse för den växande engelska ekonomin. Det engelska Ostindiska kompaniet grundades t ex delvis med detta kapital som grund. I början av 1600-talet började sedan de engelska handelsfartygen även trafikera de spanska kolonierna. Men i takt med Spaniens nedgång växte sig Frankrike allt starkare. Dess krigiska ambitioner, bl a i Spanska Nederländerna och i Holland, hotade ständigt engelska handelsintressen.

Samtidigt, i Indien, tog England sakta men säkert över Portugals kolonier. Englands makt baserades på tre städer: Bombay, Calcutta och Madras. Men även i Indien kom engelska och franska intressen att stå mot varandra. Detta ledde så småningom till allvarliga konflikter.

Under andra halvan av 1600-talet rådde inrikespolitisk oro i England, med inbördeskrig och militärdiktatur. När monarkin återinfördes blev så småningom Jakob II kung. Han visade dock både franska och katolska "böjelser" vilket ledde till Den ärofulla revolutionen 1688. Kronan erbjöds Wilhelm av Oranien från Holland och därmed var den holländska-engelska personalunionen etablerad. Detta stärkte Englands position i relation till Frankrike.

Under Spanska tronföljdskriget 1701-1713, stod England och Holland tillsammans med Österrike och Preussen mot Frankrike, som försökte ta över Spaniens kolonier och spanska Nederländerna. Kriget ledde till en avsevärd förstärkning av Englands handelsambitioner. Genom freden i Utrecht 1713 erövrade man kontroll över ett flertal kolonier i Nordamerika. Man uppnådde dessutom kontroll över Gibraltar sund samt den viktiga afrikanska slavhandeln från Spanien. Därefter dominerade England slavhandeln ända fram till 1807 då man förbjöd den.

För slavhandeln så var London, Bristol och framförallt Liverpool de dominerande hamnarna. Först levererades textilier, krut, sprit osv till Västafrika. Där bytte man till sig slavar som skeppades till t ex Västindien. På vägen tillbaka till England fraktades i sin tur socker, tobak och andra eftertraktade varor. Denna typ av triangelhandel var mycket vanlig på 1700-talet och bidrog till en kraftig kapitalackumulation. En annan form av triangelhandel var att t ex fabriksvaror från England byttes mot spannmål eller fisk i kolonierna vilket sedan skeppades till Sydeuropa där man bytte till sig vin, frukt och kontanter, som sedan nådde England.

Vid mitten av 1700-talet var England och Frankrike involverade i ett utnötningskrig. I Asien, Europa och Nordamerika stod de bägge staternas ekonomiska intressen mot varandra. Den avgörande faktorn blev den engelska flottan. Vid slutet av det s k Sjuårskriget hade England erövrat kontrollen över nästan hela Indien och därmed den viktiga indiska handeln. Dessutom hade man lyckats näpsa Frankrikes inflytande i Nordamerika. England hade därmed lyckats att genom en lång rad av krig ta kontrollen över kolonier och handelsvägar i både Nordamerika och Asien.

Knappt 15 år efter att Sjuårskriget avslutats startade den Amerikanska revolutionen. Det innebar att England förlorade nästan en halv kontinent. Frankrike tillsammans med nästan hela övriga Europa gav sitt stöd till Nordamerikas frigörelse från det numera alltför mäktiga England.

Men England var fortfarande starkt. Efter att Lord Nelson besegrat de franska och spanska flottorna vid Slaget vid Trafalgar 1805 var man ohotad kung på haven. När senare Napoleon försökte införa ett europeiskt handelsembargo mot England, den s k kontinentalblokaden, fann han sig lida mest skada själv. England klarade sig faktiskt utan Europa, men Europa klarade sig inte utan England.

Vad möjliggjorde egentligen denna enorma expansion, som England genomförde från mitten av 1500-talet fram till 1800-talet? Vilka förutsättningar och orsaker fanns som gjorde att man lyckades upprätta sitt världsomspännande handelsnätverk? Svaret måste naturligtvis rymma flera aspekter. Dels hade man en god tillgång till sjömän och köpmän samt en också god tillgång till både mänskligt och finansiellt kapital. Som tidigare nämnts ägnade man sig tidigt åt ett professionellt sjöröveri, som gav tillgång till tidigt kapital. Man mottog också en stor invandring av skickliga hantverkare, tekniker och köpmän från kontinenten vid samma tid. Detta ledde bl a till en stark utveckling av den gryende engelska industrin. Vidare så utvecklade man en väl fungerande handelsekonomisk struktur, som främjade en begynnande internationell handel. Dessutom styrdes England till stor del under perioden av välvilligt inställda regeringar som tillgodosåg köpmännens önskemål och behov. Man förde också en starkt merkantilistisk politik som bl a yttrade sig i "the Navigation Acts". Dessa innebar i princip att endast engelska handelsskepp hade rätt att trafikera engelska hamnar. Framförallt hindrades handel via mellanhänder; endast direkt handel med producerande land tilläts. Detta ledde till en stark ökning av den engelska handelsflottan. Slutligen gjordes handelspolitiken till ett prioriterat utrikespolitiskt mål där inte bara ett växande antal diplomatiska kontor tjänade handelsexpansionen, utan också den allt starkare flottan.

Sverige, inrikes- och utrikespolitiskt perspektiv

Vid inledningen av perioden 1500-1815, ägde flera kraftmätningar mellan Sverige, Danmark och Hansan rum. Gustav Vasa, i konflikt med Danmark, kom till makten bl a genom en allians med Hansan där han fick låna pengar för att hyra in tyska legoknektar. Konflikten ledde till en upplösning av Kalmarunionen. Hansan fick som tack utökade handelsprivilegier. Skulden till Hansan användes sedan av Gustav som en orsak att beslagta kyrkans tillgångar. Hansans grepp var nu emellertid starkt över svensk utrikeshandel. Då förenades Sveriges och Danmarks intressen mot Hansan under Grevefejden 1534-36 vilket ledde till en annulering av Gustav Vasas skuld och en avsevärd försvagning av Hansans kontroll över handeln. Därmed stod det Sverige fritt att på egen hand försöka bygga upp en kontroll över den viktiga Östersjöhandeln.

Perioden i dess helhet uppvisar starka förändringar av det svenska samhället. Ståndsamhället stod inför, om inte sin upplösning, så i alla fall en kraftig förändring. Generellt så stärkte staten sin makt på bekostnad av stånden, som under 1700-talet utjämnades till mer jämlika underståtar. Statens stärkta maktbas ledde också till enhetligare ekonomiska spelregler vilket sedan hade positiva effekter på ekonomin som helhet. Politiken ledde bl a till ett stärkande av den sektor som var knuten till det internationella handelskapitalet. Den framväxande borgarklassen stärktes därmed på bekostnad av den gamla adelsklassen. Borgarna var de som fått burskap av magistraterna i städerna, dvs fått mästarvärdighet inom ett hantverkskrå eller fått rätt att handla. Under 1500-talet var borgarna fåtaliga men dominerande ändå städerna. Basen för deras inflytande var främst fjärrhandeln och det lokala handelsutbytet. Det expanderade borgarskapet blev viktigt för statens intressen. Man försökte i detalj både reglera och gynna dess verksamhet (se nedan). Under framväxten av den svenska staten växte även ett antal institutioner fram som främjade ett enhetligt samhälle. Ur handelns synvinkel var det t ex viktigt att ordning bringades i det virrvarr som rådde av olika städer och provinser, med sinsemellan olika lagar och seder. Det var t ex nödvändigt att harmonisera mått- och viktsystemen och handelsrätten. En av de viktigaste punkterna var också kommunikationerna: Man byggde slussar och kanaler och försökte förbättra det usla vägnätet. Under 1600 och 1700-talen växte det också fram ett någotsånär fungerande penning- och bankväsendet. Sveriges ekonomi var kort och gott baserad på merkantilistiska idéer. En successiv övergång från feodal till kapitalistisk ekonomi ägde rum.

Ambitionerna från statens sida att både främja och kontrollera handeln gick som en röd tråd genom politiken. Från slutet av 1500-talet utvecklades t ex en statlig skråpolitik för att kontrollera och underordna skråna under statens fiskala krav. Tidigt infördes också både import- och exporttullar; indelningen av städerna i uppstäder och stapelstäder samt förbuden mot landsköp är andra exempel. Det var ju lättare att driva in tullar från t ex utrikeshandeln om den var begränsad till endast ett fåtal orter. Dessutom infördes tull på inrikeshandeln. För att driva på och gynna handeln grundades också ett stort antal städer både under vasatiden och 1600-talet. Dessutom främjade man inhemsk produktion genom att grunda och gynna manufakturer, vilket i sin tur minskade behovet av import utifrån. För att gynna den egna industrin främjades också invandring av kunniga hantverkare/arbetare och kapitalstarka handelsmän. Staten stärkte också sin makt över gruvnäringen och upprättade ett monopol på metallhanteringen. Under 1600-talet tog bergsbruket fart och Sverige blev Europas största exportör av järn. Under mitten av 1700-talet utgjorde järnexporten mer än 75 % av Sveriges export. Export av råvaror motverkades, ja tom förbjöds i vissa fall; endast färdigvaror skulle exporteras. Landet skulle vara självförsörjande och en positiv handelsbalans råda. 1724 utfärdades produktplakatet, som främst hindrade olika typer av transithandel - endast direkt handel med producerande land eller koloni tilläts. Sponsringen av manufakturer och handelshus var dock kostsam och ledde till opposition. 1760 avskaffades subventionerna och privilegierna och många manufakturer tvingades lägga ner sin verksamhet.

När det sedan gäller den svenska expansionen, handlade perioden främst om herraväldet över Östersjön, där kontrollen över den mycket viktiga Östersjöhandeln var oerhört viktig. Målet var att kontrollera de för handeln viktiga knutpunkterna, t ex hamnar och flodmynningar.

Redan i mitten av 1500-talet påbörjades Sveriges expansion i öster. Bakgrunden var bl a att ordenstaten Balticum upplösts och att den ryska marknaden ökade i betydelse för den västeuropeiska ekonomin. 1561 tog Sverige kontrollen över Reval, och kunde därmed utöva en viss kontroll över den ryska handeln. Sveriges krigiska ansträngningar fortsatte och 1595 stärktes positionerna i östra Finland och i Estland. Men inte bara den ryska utan även den polska och litauiska handeln var viktiga mål. Under 1600-talets första år fördes därför en kamp mellan Polen och Sverige i Estland och Livland. Samtidigt marscherade en svensk här in i Moskva 1610 i ett försök att placera en svensk på Rysslands tron under Den stora oredan. Hären tvingades dock till reträtt och försöken att kontrollera handeln över de ryska hamnarna vid Norra Ishavet misslyckades. Vid Stolbovafreden 1617 vann Sverige kontrollen över den för Ryssland så viktiga Nevamynningen och när sedan Livland erövrades från Polen på 1620-talet behärskades Dünas mynning och Ryssland var därmed avskuret från Östersjön. 1629 uppnåddes sedan kontroll över floderna Njemen och Weichsel och därmed stora delar av Polens Östersjöhandel.

Under 30-åriga kriget kan också tydliga handelspolitiska element skönjas. När Habsburg besegrat de danska trupperna och börjat expandera i södra Östersjöområdet hotades svenska handelsintressen. Därmed gick Sverige med i kriget. Vid krigsslutet hade det svenska Östersjöherravälde stärkts ytterligare genom besittningar i Preussen vid floden Oder.

Genom freden i Brömsebro 1645 erövrades sedan Gotland och Ösel och i och med freden i Roskilde 1658, då bl a Bornholm, Skåne och Blekinge tillföll Sverige, hade man nästan lyckats förvandla Östersjön till ett svenskt Mare Nostrum. Det enda som återstod var egentligen Danzig. Men då intervenerade Holland på Danzigs och Danmarks sida och inför hotet om en konflikt med Holland tvangs Sverige till reträtt; Östersjöhandeln förklarades fri och tullarna sänktes.

Hur kunde nu denna expansion äga rum? Några av de viktigaste förutsättningarna för detta var dels att den svenska krigsfinansieringen i stort sett lyckats genom skatter, utländska lån, tullinkomster, export av järn och koppar osv. Vidare så kontrollerade den svenska staten, genom kyrkan, den inhemska propagandan. Dessutom spelade Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna en mycket viktig roll. De ägde tillsammans en stark ställning. Den skickliga inrikes- och utrikespolitik som Sverige förde bar deras tydliga signum. Slutligen expanderade Sverige samtidigt som många andra länder genomgick en kris. 1600-talet har traditionellt betraktats som ett århundrade av nedgång. Denna nedgång sammanföll med den svenska uppgången, vilket torde spelat en viktig roll.

På 1670-talet hamnade Sverige i ett nytt europeiskt krig. 1672 hade man gått i förbund med Frankrike och tvingades därmed in i ett krig med bl a Brandenburg, Holland och Danmark. Krigsslutet innebar en omsvängning i allianserna, bl a beroende på Frankrikes bristande hänsyn till svenska handelsintressen. Plötsligt var Sverige i förbund med ärkefienden Danmark. Förbundet fick dock ingen betydelse men när Karl XI införde kungligt envälde 1680, med stöd av ofrälse och lågadel, fanns denna bakomliggande utrikespolitiska ridå. Kritiken mot kriget hade varit stark på hemmaplan och vissa hade förespråkat en utredning av den förda politiken.

Enväldet stärkte kungens makt och Sverige fick sin egen Kung av Guds nåde. En reduktion genomfördes och indelningsverket infördes - allt för att stärka staten ekonomiskt och militärt. Vidare genomfördes en omläggning av det ekonomiska systemet: Basen för statens inkomster skulle vara fasta grundskatter, inte tullar och acciser. Därmed reducerades det ekonomiska beroende av fjärrhandelskontrollen. Detta var viktigt eftersom Holland och Danmark nu dominerade Östersjön. 1681 inleddes dock ett svenskt-holländskt samarbete, som i och för sig gynnade holländska handelsintressen men som, när den holländska-engelska personalunionen etablerades 1689, innebar att världens två ledande sjömakter blev ett stöd för Sverige.

Den svenska stormakten varade dock inte länge. Visserligen försökte man konsolidera stormaktsväldet genom allianser och fredspolitik. Men problemen var många och Sverige ringades in av en fientlig allians. I och med Det stora nordiska kriget 1700-1721, som startades när Sverige var försvagat efter missväxtsår på 1690-talet, lyckades en allians mellan Danmark, Polen och Ryssland slutgiltigt bryta den svenska Östersjödominansen. Inledningsvis lyckades dock den svenska armén under Karl XII's ledning hålla stånd och tvinga både Danmark och Polen till fredsavtal. Karl XII ämnade då göra Polen till en allierad i syfte att göra upp med Ryssland och därmed återigen stärka herraväldet över Östersjön. Men under Peter den store besegrade den ryska armén en försvagad svensk armé i Ukraina 1709. Frederna 1719-1721 bekräftade att det svenska stormaktsväldet rasat. Utanför Sverige-Finlands gränser återstod endast Svenska Pommern. Sverige var nu degraderade till att spela i division två i den europeiska politiken.

Efter Karl XII följde Frihetstiden i svensk inrikespolitik. Först stod rådet i ledningen och senare riksdagen. Utländska intressen präglade emellertid starkt den förda politiken. Hattarnas parti stöddes ekonomiskt av Frankrike och mössorna av Ryssland och Danmark.

1772 genomförde Gustav III en statskupp. Medelst genomförandet av Förenings- och säkerhetsakten 1789, näpste han all opposition. 1789 mördades han emellertid och en orolig tid avslutade perioden. 1809 arresterades Gustav IV Adolf och Karl XIII tog över. En ny tronföljare, den franske Jean Baptiste Bernadotte - sedermera Karl XIV Johan, hämtades från Frankrike.

Flera svenska anfall mot Ryssland ägde även rum under 1700-talet. Dessa står bl a att förklaras i den rådande inrikespolitiska situationen där ett krig mot ryssen alltid samlade leden. Man var också involverade i krig med Preussen i en förhoppning om att återerövra tidigare förlorade områden. Krigen ledde emellertid till att Sveriges flotta kraftigt decimerades samt att Finland förlorades till Ryssland 1808-1809, vilket i ett slag reducerade riket med en tredjedel. 1814 kompenserade sig Bernadotte, genom att med vapenskrammel tvinga in Norge i en union med Sverige. Kontrollen över Östersjön, Baltikum och dess handel var förvisso förlorad, men istället stod Västerhavet vidöppet åt både söder och åt väster.

Vad orsakade egentligen den svenska nedgången, som började redan under andra halvan av 1600-talet? Det finns naturligtvis flera svar på frågan. De ekonomiska aspekterna är t ex viktiga. Sverige hade under lång tid fungerat som en militärstat. Kronans viktigaste uppgift var att finansiera de militära utgifterna. Detta skedde bl a genom en tuff skattepolitik, godsavsöndringar (och sedan reduktioner), lån och subsidier. Indelningsverket under Karl XI måste också ses ur detta perspektiv. Alla krig skulle betala sig själva genom rov och plundring men det lyckades endast när kriget fördes på fiendemark och då endast delvis. Finansieringen hade visserligen lyckats tidigare, men på sikt ledde kampen om kontrollen över fjärrhandeln till en utarmad stat som tömdes på resurser - både mänskligt och materiellt. Som ett resultat hindrades både befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt. Efter kriget på 1670-talet visade sig stormakten Sverige vila på lerfötter. Det geografiska området var för stort och utspritt; staten ekonomiskt för svag; subsidiepolitiken för riskabel och flottans makt bräcklig. Det var bara en tidsfråga innan det expanderande ryska imperiet skulle nå fram till sitt mål: Östersjön. Dessutom omgavs Sverige av andra stater som önskade revansch.

De ständigt återkommande inrikespolitiska svårigheterna, under hela perioden, med konflikter mellan och inom t ex kungamakt, adel, råd och riksdag, kan också härledas till de statsfinansiella problem som orsakades av krigen. Striden stod ständigt om vem som egentligen hade rätt att besluta om nya krig och de därav påkomna skatterna.

Under 1700-talet gjordes försök att restaurera statsfinanserna. Men de återkommande krigen kom emellan. Då den svenska ekonomin dessutom var starkt beroende av de europeiska konjunkturerna, blev i början av 1800-talet den statsfinansiella situationen katastrofal eftersom napoleonkrigen härjade. Dessutom påverkades man av dåliga skördar och framförallt: Kriget mot Ryssland 1808-09.

Sammanfattning

De stora dragen under tiden 1500-1815, när det gäller kampen om handeln, är enligt följande.

England:

En begynnande uppgång ägde rum under 1500-1550 då den engelska ullexporten steg.

Efter 1550 drabbades man av en rad problem, t ex fallande ullexport, energikris och krig.

Man redde ut krisen och påbörjade istället en kraftig expansion när det gällde handel och erövringar. Detta präglade hela 1600-talet. Frankrike utgjorde, efter Spaniens nedgång, den stora rivalen.

Under 1700-talet konkurrerade England ut Frankrike som den verkliga stormakten på haven. Vid frederna efter Spanska tronföljdskriget och Sjuårskriget stärktes Englands makt markant.

Konflikten med Napoleons Frankrike, vid periodens slut, befäste Englands herravälde på haven, och därmed dess kontroll över den internationella handeln.

Sverige:

Sverige inledde perioden med att göra sig fritt från både danskt och hanseitiskt inflytande.

Från mitten av 1500-talet påbörjades expansionen i Östersjöområdet vilket nådde sin höjdpunkt drygt 100 år senare då man behärskade nästan alla viktiga hamnar, floder och handelscentra utmed Östersjöns kuster. Expansionen ägde rum på bekostnad av bl a Ryssland, Polen och Danmark.

Bl a beroende på en svag ekonomi lyckades man inte konsolidera sin maktposition utan nedgången påbörjades successivt redan under andra halvan av 1600-talet. Frederna vid 1720-talet och 1810-talet innebar stormaktens definitiva demontering: Först förlorades Östersjöherraväldet samt Baltikum-området; därefter Finland. Den främsta aktören i Sveriges nedgång var Ryssland.

Inrikespolitiskt utgjorde perioden en kraftig förstärkning av centralmakten samt en utjämning av ståndssamhället.

Riksdagens betydelse ökade successivt under perioden trots avbrott för envälde och despotism.

Ekonomiskt sett skapades ett enhetligare samhälle där borgarskapet utgjorde en allt viktigare grupp.

Litteratur

Behre Göran, Larsson Lars-Olof, Österberg Eva, Sveriges historia 1521-1809 (Stockholm 1996)

Cipolla Carlo M, Before the Industrial Revolution (London 1993)

Gustafsson Harald, Nordens historia (Lund 1997)

Magnusson Lars, Sveriges ekonomiska historia (Falun 1996)