---

En mästares historia

"Gäst hos verkligheten" är en skimrande barndomsberättelse i självbiografins tecken. Med utgångspunkt i en svensk småstad vid sekelskiftet, får vi följa den otrygge Anders från tidig barndom till de övre tonåren.

Berättelsen utspelar sig till stor del i Anders’ sinne där hans växlande sinnesstämningar beskrivs lika förvirrande och ologiskt, som verklighetens sinnevärld många gånger ter sig. Vi möter hans svarta skräck för döden, som bl.a. tar sig kraftiga uttryck i samband med mormoderns död. Vi lär också känna hans växande förakt för släktens fromma och livsförnekande religiositet, samtidigt som han själv lever med ett lagiskt inre tvång till att bedja; en böneritual som nästan uteslutande handlar om att inte dö. Vi ser hur en fascination, som Anders bär inför moderns banala utstrålning av godhet, med tiden förändras till avsmak och avståndstagande.

Berättelsen lever och pulserar. Ena stunden fylls handlingen av sömniga långsamma beskrivningar, med människors liv och vardagliga lunk utan upphetsande inslag. Nästa stund växlas tempot. Känslor svallar. Adrenalinet flödar. Något händer och beskrivs, med ett tempo som står i bjärt kontrast till den annars så behagliga och sövande lunken. Sedan återgår förloppet till sin vanliga, lätt drömlika tillvaro igen, för att en stund senare explodera på nytt. Sammanfattat är det slående hur Lagerqvist fångat barnets enkla, oförfalskade och oproportionerliga syn på tillvaron.

Lagerqvist är speciell i sin förmåga att tränga in i själens svängningar och känsloströmmar. Men det finns även andra sidor som är utmärkande. Författaren har en stil och ett språk som förmedlar en mycket speciell och annorlunda känsla. Berättelsen liksom finns. Någonstans är den upplevd. Har jag drömt den? Om inte, var någonstans har dessa minnesbilder kommit ifrån?

Denna förmåga att hos läsaren pränta in upplevelser, bilder, känslor är mycket fascinerande. Kanske även lite skrämmande. För Lagerqvist hade orden och bilden i sin makt;

- en mästare!